Komedi är svårt, det vet alla, och smaken är som baken. Inom svensk komedifilm finns det mesta från 30-talets pilsnerfilmer, 50-talets Åsa-Nisse och till senare års Jönssonligan.Ett problem med dessa komedifilmer är att det har en tendens att upprepa sig till dess att det inte finns något kvar av deras ursprungliga charm. Det här är dock platsen att framhäva några riktigt originellt roliga filmer som också välförtjänt blivit klassiker.Den första man kommer att tänka på är Hasse o Tages ”Att angöra en brygga” som innehåller både subtil och rå humor med en äkta glädje som gör den svår att imitera.En annan svensk filmskapare med omisskännlig charm och svensk vänlighet är Lasse Åberg med sina filmer ” Sällskapsresan 1-3” skildrar pinsam svensk igenkänning med en träffsäker humor.Den tredje klassikerserien är de första versionerna av ”Jönssonligan” som förevigat alla de där medverkande figurerna. Som vanligt är det igenkännliga svenska taffligheten och bristen på elegans som gjort filmerna så populära.En helt annan typ av komedifilmer gjordes av Ingmar Bergman: ”Sommarnattens leende” och ”Sommarlek” som blivit internationellt kända.Slutligen bör nämnas Ulf Malmroos film ”Smala Sussie” som med sin kaxiga, lite osvenska stil också fått ett gott internationellt mottagande.