Vad får man skämta om?

Skrattar hysteriskt

Humorklimatet har på relativt kort tid ändrats i Sverige och enligt oss till det klart negativa. Den svenska form som de flesta av oss till synes är stöpta i med våran öppenhet och tolerans för omvärlden, har faktiskt gått så långt att den paradoxalt nog nått någon form av bipolär motpol. Vi har gått ifrån att förr praktiskt taget kunna ventilera och skämta om allt, till att numera hålla även humorn inom oss, av respekt för att inte trampa någon på tårna.

Det är minst sagt problematiskt när vi slutar kommunicera, inte minst genom humorn. Humorn har alltid varit något av en högborg där vi alltid kunnat lätta på trycket innan locket flugit av på egen hand, på grund av ett bubblande tryck. Det är helt enkelt inte bra att stänga allting inom oss, precis som det inte är bra att träla på i ett förhållande om det finns saker som borde tas upp i dagsljus och tala ut om. Den utveckling som vi idag ser är tråkig att uppleva i ett land som under rätt många år haft en stark tradition av att kunna ta upp även de svåraste frågeställningar till ytan, för att på så vis kunna nå en så bra lösning som möjligt, eller bara lära sig att förstå varandras synsätt. Locket på metoden fungerar verkligen inte som smörjmedel mellan olika fraktioner, i det debatterande land som vi förhoppningsvis fortfarande kommer att kunna fortsätta vara.

En komiker som i höst tacklar just denna problematik är komikern Tobias Persson. I sin föreställning tar han bland annat upp varför vi gått från frågeställningen “får man skämta om allt?”, till om “man får skämta om något”?  Han tar också upp vad som händer med ett samhälle som går på tå och håller inne med sina individuella åsikter enbart för att inte kränka andra.

Harmoni mellan människor kan endast uppstå genom ömsesidig respekt och genom en fortgående kommunikation. Det är våran starka övertygelse. Ta hand om varandra!